Bellis perennis

Tusenskönan ser så vänlig ut, strödd över gräsmattan med sina små ansikten vända mot solen och den som går över gräset. Den perfekta gräsmattans bevarare kanske gnäller, men för oss andra är det bara ett fint tillskott i allt det gröna.

Bellis perennis är det latinska namnet – vacker flerårig betyder det ordagrant. Tusensköna är det vanligaste svenska namnet och med det tänker vi nog oftast på de små vita eller svagt rosa blommorna i gräsmattan. Bellis däremot, ser de flesta som de plantor man möter i plantskolan, lite större, lite färgrannare och för plantering i trädgården. Den står där i rosa, rött, flerfärgade och med fyllda blommor som ett sändebud om våren. En kruka av dem inne på fönsterbrädet mot söder eller utomhus ger verkligen vårkänsla. Även som kantväxt i rabatten är den fin.

Linné kallade den för Pytter och det känns väldigt passande – den är ju så pyttig! I Skåne kallades den förr futteljus och på engelska heter den Daisy, av day´s eye vilket skvallrar om växtens beteende när den öppnar sitt blomsteröga om dagen och sluter den om natten och vid regn. Men så fort den minsta glimt av sol kommer fram, så slår den ut igen.

Den kom ursprungligen från sydvästra Asien, Himalaya och Nordafrika och växer i hela Europa. Blomman botade tandvärk, åt man de tre första tusenskönorna på våren skulle man klara sig hela året.

På försommaren blommar den som mest men blommar ända till snön gömmer den. Närgångna gräsklippare är inget problem; bara timmar efter att den förlorat sin blomkorg ser man nya dyka upp som glada vita prickar. Den är frosthärdig och klarar både vårens och höstens kalla nätter.